Det blir ljusare varje dag nu fram till midsommar

Första ljulklappen är inkasserad.

Vet att tvåan är på väg.

Vi blir fler på träningarna till veckan.

En historia från Haparanda

Det var snöstorm och Blonda Anna körde vilse.

Men Hon fick inte panik för hon kom ihåg sin fars ord:
"Råkar du ut för en snöstorm, så vänta tills det kommer en plogbil o följ den".
Ganska snart kom plogbilen o hon följde den i ca 1 timme.

Till slut stannade den och föraren undrade vad hon gjorde.
Hon berättade då vad pappan sagt.
Föraren nickade och sa:
- Jag är klar med IKEA:s parkering nu. Ska du med till MAXI också ?

I övrigt en sann historia

Fick i går ett samtal
från en välgörenhetsorganisation som ville att jag skulle skänka kläder för de svältande i Afrika.

Jag frågade om dom hade kommit rätt.
Vilket dom hade

Jag bad dom dra åt håvete för om
mina kläder passar någon i Afrika så svälter de minsann inte!

Tvångsb.

En underlångs vecka på Gym

”Kära vänner”

Som present för något skrovmål jag ätit så köpte damlaget en veckas personlig träning på Step in. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad som vältränad  för 37 år sedan bestämde jag mig för att göra ett försök.

Jag ringde Step In och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Lotta som identifierade sig som en 22-årig aerobicinstruktör och fotomodell för bad- och underkläder.
Damlaget  verkade nöjda och dom uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga vad som händer.

Måndag

Inledde idag klockan 11:00. Svårt att komma upp men tyckte det var väl värt det när jag kom till Step In och fann Lotta väntande på mig. Hon har blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Wooooooowh!!!!

Tittade på det skickliga sätt hon instruerade sin aerobicklass efter min träning idag. Mycket inspirerande! Lotta var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups men min mage värkte redan från att jag hade gått och hållit in den hela tiden hon var i närheten. Detta kommer att bli en fantastisk vecka!

Tack damlaget.

Tisdag

Jag drack en hel kanna kaffe men till slut tog jag mig ut genom dörren. Lotta fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte hon vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet men jag klarade de två kilmetrarna med lite vilja. Lottas belönande leende gjorde att det var värt all möda.

Jag mår toppen! Det här är ett helt nytt liv för mig. Livet leker. Jag älskar er mina damspelare.

Onsdag:

Det enda sättet jag kan borsta tänderna på är genom att göra fast tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.Att tvätta håret är inte att tänka på. Att få upp armarna över huvudet går ej.

Jag tror jag fått ett bråck i båda bröstmusklerna. Cyklingen är okay så länge jag inte försöker styra eller bromsa…

Lotta var lite otålig med mig och insisterade på att mina skrik och pustande störde andra gymmedlemmar. Lottas röst är lite för käck så här tidigt på morgonen och när hon skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande.

Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet så Lotta satte mig på trappmaskinen i stället. Varför i helvetet skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en  sådan aktivitet  när det finns hissar?! Lotta sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och njuta av livet. Hon sa något annat skit också…

Mina damer vänta bara till fyspasset nästa vecka då får ni igen.

Torsdag:


Rövhålet Lotta väntade på mig med sina vampyrliknande tänder.  Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad. Det tog nämligen så lång tid att knyta mina skor.

Hon  tog med mig för att träna med hantlar. När hon  inte såg det sprang jag och gömde mig på toaletten. Hon skickade nån spinkig kärring att leta rätt på mig. Då, som straff, satte hon mig på roddmaskinen, som jag kapade linorna i smyg på.

Nu skiter jag i att vänta på nästa fys pass, damlaget skall straffas direkt jag får chansen.

Fredag:


Jag hatar den där Lotta mer än någon annan människa på jorden! Den dumma anorektiska lilla skiten! Om det fanns nån del i min kropp jag kunde röra utan outhärdlig smärta skulle jag slå henne med den.

Lotta ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps.

Vad jag skall hitta på för djävulskap för damlaget det är dom tankarna som håller mig vid liv.




Lördag:


Den satans Lotta lämnade ett meddelande på min mobil och undrade varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder min mobil men jag saknade styrkan så jag droppade den i toaletten
Fy fan så mitt liv ser ut!
Passa er era handbollspelare nu är måttet rågat.

Söndag:


Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan få tacka Gud att denna helvetiska vecka äntligen är slut.

Jag hoppas också att damlaget kommer att välja en  annan present till mig, som en rotfyllning eller en amputation

Jag säger fortfarande att om Gud velat att jag snabbt skulle kunna böja mig ner till golvet så hade han spridit sedlar över detsamma!



God jul önskar tvångsbantaren alla som kommer på fyspassen nästa vecka.

Min livskamrat har gjort slut.


Min ögonsten är borta.


5 år av mitt liv samt alla andra minnen borta på en microsekund.


Inte ett ljud bara tyst.


Tyvärr är livet så.



Det är bara att försöka träffa en ny som passar mig.


Jag är säker på att det finns dom som väntar på mig.



Jag ser redan fram emot att få träffa en ny.


Det är bara att bestämma sig för att gå vidare.






Men det är tunga dagar.


Men julrean kommer snart.


Elgiganten jag kommer förbi.


Jag behöver en ny dator vad ni än trodde.




Tvångsbantaren

Läget kan sammanfattas enkelt med följande rader.

Resis har återgått och kör nu bara som testledare vilket är fullt naturligt då vi har gjort vårt i fjollis på ett tag.Men han kommer nog åter då han själv skall på en tripp och äta basbousa och kunafa i stora lass.
I övrigt så verkar pingpongen flyta på och testis verka ha ett stadigt övertag då inga rapporter kommer om förluster.

Tvångsbantaren ses mer och mer på Opalen och detta kan aldrig främja utjämningen mellan längd och omfång. Tyvärr för Boden Handboll så kommer ledningen för Enter att fakturera för kansli lokal och möbler. Tyvärr så ses han dessutom med en tveksam konstnärstyp och en långledig asfalterare allt för ofta vid något bord.

Detta gör att sitt tiden ofta sammanfaller med öppethållande vilket i och för sig kan bero på att stolen följer kroppsformen och det skulle se illa att lämna byggnaden med den runt röven.
 
I övrig så har bantaren pryat inför mini bhiffarnas resa till Tumba med lite jobb kring utrustning. Insatsen gjorde att Kronis fick mardrömmar och ordningen på ala grejor upphörde. Kunde en blick dödat så hade bantaren varit stendöd då han kastade alla 80 st tröjor och 40 byxor i en hög på golvet och bad mini bhiffarna förse sig med vad dom behövde.
Kronis  frös till en staty och fick tvångstankar innan allt hade landat på golvet.
Just detta magiska ögonblick har inte Kronis återhämta sig i från och detta kommer att påverka honom under lång tid framöver.

I övrigt i laget så haltar pitbon, lilla gruvis fortsätter att vara krasslig men vi hoppas att dom inom kort är på gång och lyser upp vår tillvaro.
Övriga verkar vara i toppform och ser fram emot helgens övningar.

För nu behöver alla mera ljus i vintermörkret.

Resebyrå lärlingen har åter gjort ett bra jobb och lotsat ett helt gäng till 08 land över dagen.
Men vi startar från början med bokningen av flygfakiren vid 08 på morgonen på en söndag måste ändå vara ett inslag av någon form av sadism. Uppstigning för Kronis, Tvångsbantaren och övriga vid 06 och samling vid borgen 0630.

Svart taxi med lärlingen vid ratten samt Kronis bakom styret på den andra kärran gick smärtfritt och alla kunde kliva av med över en timme till avgång vilket samtliga påpekade för lärlingen och tidstjuven. Det måste räcka med 40 minuter innan avgång vilket gjorde att man blev bestulen på 20 min sömn.

Incheckningen gjordes och Kronis fick återigen äran att få med våra grejor till avgasmetropolen. Sedan så gick allt smort och Tvångsbantaren hade inga problem med midjebältet på SAS planet. Vid tidigare resor så har djupa in andningar och buklyft samt hjälp av chockade spelare krävts för att få det på plats.
Vilket gjorde att frukosten bara slank ned och en önskan om påfyllning hade kunnat skrikas rakt ut.

Avstigning och Kronis jakt efter grejorna slutade väl innan avfärden till biluthyrningen.
7 sitsiga japanska riskokare med minimalt bagageutrymme var lärlingens val och man kan konstatera att dam handväskorna blir vårt nya handbagage om vi skall ha dessa så fordon något mer.

Rundturen med en avstickare till Hammarby sjöstad visade att lärlingen har tappat flera viktiga funktioner som chaufför.
Ett nytt körkorts test hade slutat att Lärlingen och Tvångsbantaren som följde bakljusen slaviskt inte hade haft något körkort att visa upp vid ev kontroll.

Innan färden till Nacka forum avslutades i ett p-hus för lunch så kunde man konstatera att riskokaren inte hade fungerande blinkers för lärlingen.
Eller så hittades inte spaken och man kan nog välja vilket som.

Lunchen hade lärlingen fixat genom extern konsult och det visade vara ett genidrag då alla var nöjda och valfriheten var stor.
Kronis skötte givetvis både betalning och bokhållning vilket ingen grät över.
Bilen till ära så satsade Tvångsbantaren på asiatiskt vilket gjorde att man utsattes för både kontrollfrågor och uppföljning över storleken på portionen.

Åter ut från P-huset och med lärlingen i spets så hittades Gustavsberg inom 15 minuter och myglet började med P-skivorna.
Tyvärr så har regelverket för parkering på Hildursborg en kopia i Gustavsberg vilket inte är någon merit för parkeringsplanerarna.

Men med lite uppfinningsrikedom och ett vidgat samvete så fixades parkeringen utan problem.


Nu börjar Kronis slita alla fram alla grejor samt tekniskt möte och dessutom få med sig grejorna efter match är några av uppgifterna som måste skötas.
Under tiden så byter lärningen roll och övergår til coach och har den uppgiften fram till slutsignalen.
Tvångsbantaren kör på med mycket flum och lite slit i sedvanlig ordning.


Återfärden ser ungefär lika dan ut med den skillnaden att nu är det bara bakljus man ser för inga blinker fungerar på lärlingens riskokare.
Trots att den både innehåller många svängar och någon felkörning.
Men Tvångsbantaren hakar bara på och följer bakom trots detta.

Åter på Arlanda så har Kronis styr upp ätandet och det visar sig vara ett genidrag då Alfredos får ett besök.
Men innan så har han i sedvanlig ordning delegerat ansvaret för grejorna så att dom kommer med till Luleå
och klisterlådan checkades in igen utan problem.

Tyvärr så kroknade lärlingens ansvar utan han överlät det sista viktiga beslutet till Kronis.
Med stirrande blickar så följdes Tvångsbantarens tuggor och kommentaren om sallads mängden lät inte vänta på sig.

Just detta med sallad och en ansenlig mängd kompenserades direkt trots bu rop från flera på kiosken med en choklad kaka innan avfärd.
Midjebälte fungerade åter igen och inga insatser från externa behövdes i planet.

Landning och inpackning samt hemresan gick bra med lärlingen vid ratten och han avslutade sitt uppdrag lysande och kan se tillbaka på en bra genomförsd resa.

Vilket gör att Resbyrå lärlingen, Tvångsbantaren och Kronis kommer att genomföra ytterligare en resa inom kort.

Vad är det som är så bra med 08 land, fjollträsk, 99 zonen,
asfaltdjungeln eller betonggettot.
Kärt barn har ju många namn.

Ja inte är det biltrafiken som har en medelhastighet som överstiger en snigel i sina bästa stunder.
Ja inte är det kaoset på centralen där alla rusar fram med en blick som skulle göra alla med tvångsbetenden stolta.
Ja inte är det lukten i t-banan.
Ja inte är det utropen på t-banan som låter som man har svalt en varmkorv på tvären medan man ropar ut stationer.
Ja inte är det leendena som man möts av när man är ute och går.
Ja inte är det alla som har gam nacke och vägra titta upp på andra människor
Ja inte är det stressnissarna som springer i rulltrapporna
Ja inte är det hamburgarna och ätningen med bara händerna.
Ja inte är det den ocentrala placeringen.
Ja inte är det avgasluften som lockar.
Ja inte är det vädret
Ja inte är det dötiden på Arlanda.
Ja inte är det skithallarna man spelar i.

Vad är då bra med 99 zonen

Att man bara är på besök .
Att man inte bor där.
Att man har något nytt att prata om.
Att man kan längta till nästa match.
Att man kan gnälla på allt.
Att man får lira bra handboll.
Att man snabbt kommer hem.
Att man vet att det är bättre i Boden.
Att man slipper vara avundsjuk.

Japp då är solen borta och nu får vi inte se den på tre månader vilket gör att dagarna är lika som kvällar.

Man vaknar i djupsvart mörker.
Man kommer hem i kolsvart mörker.
Man somnar då det är nattsvart mörker utomhus.
Man äter frukost när det är becksvart mörker.

Middagen sker i sotsvart mörker.
Man går till Hildursborg i himmelsvart mörker.
Man går hem i bläcksvart mörker.
Kvällsfikat sker när det är kaffesvart mörker.

Ja det är mörkt överallt men med olika nyanser på hur svart det är.

Men då är det viktig att det finns ljuspunkter.
Ja listan kan göras lång beroende vem som skriver den.
Men mina viktigaste ljuspunkter förutom familjen är just nu.
 
Damlaget som spelar i damallsvenskan trots att dom spelar i svart.
Träningarna och dom positiva tjejerna.
Matcher och våra supportar.
Intresset för handboll i Boden.
Våra yngre handbollsspelare som verkligen kämpar och sliter.
Våra galna ledare.
Vilket gör att dessa lyser upp för så många och blir så viktiga under vintern.
Så känn dig viktig och kom på handboll och sprid ljuset i mörkret.

Bli ett lysrör nu när mörkret är här

Var är vintern?

Det är dags för att börja frysa ordentligt nu men det händer ingenting på vinterfronten.
Vi är nu nästan i mitten av november och det har varit plusgrader i över sex månader nu.

När skall det vända och vi får någon fördel när motståndarlagen flyger eller tar tåget till Boden.

Man kan ju bara tänka sig följande scenario.

Motståndarna kliver av på Kallax i bakre utgången och solen lyser och du har 10+ samt höstens färger visar sig från sin bästa sida. Man kliver ut till den väntande bussen innan alla har fått sina väskor och småpratar innan man går ombord.

Resan till Boden blir en färgkaskad med många vackra minnen. Promenaden efter framkomsten lockar fram både skratt och leenden under dom 30 minuter man är ute och ser på Boden. Klädseln är både ledig och lätt med uppknäppta jackor.

Resan tillbaka är lika mysig där man tar en promenad upp till något matställe och sedan äter och kollar lite i skyltfönster. Sedan så tar man buss tillbaka och när mörkret lagt sig så kliver man på i bakre ingången och det fortfarande är plusgrader ute. Småpratet handlar om hur fint det var i Boden och att man gärna kommer tillbaka.

Eller följande förhoppningsvis sanna historia.

Innan avfärd så har motståndarlaget skräckslaget följt väderprognoserna och funderar på vad man skall ha på sig.

Man kliver ut bakre utgången på Kallax och möts av minus 27 samt 12 sekundmeters vind med yrsnö.
10 st spelare har inte hunnit sätta på sig mössa och vantar vilket gör att dom börjar frysa direkt.

Man börjar direkt vid bandet att slita upp sina väskor för att ta på en extra tröja. Resan med buss börjar med att man skriker åt varandra att snabba på när man skall ombord. Färgupplevelsen är vit och grått där det vita står för snöröken på väg 97 och det gråa står för solnedgången som redan är på väg att ske.

Promenaden blir kort och intensiv i kylan med blåst, snödrev och massor med kraftutryck kring dom galna ledarna som har tvingat ut dom på promenaden upp till matstället. Ev fönstershopping ställs in blixtsnabbt och huttrande försöker man äta sin lunch. Orutinen hos ledarna gör att denna promenad måste genomföras ytterligare tre gånger pga. att man har beställt middag på samma ställe och bussen hämta på Hildursborg samt att man måste ju gå tillbaka innan match.

Redan efter första tor promenaden så idiotförklaras ledarna och ett krismöte måste ske direkt innan match. Fullt fokus ligger nu på att inte frysa något mer med krav på taxi till middagen och bussen skall komma till matstället. Matchutgången vet man ju inget om men på väg ut från Hildursborg så har ett antal tjejer tappat minnet och går ut
med blött hår. Konsekvensen blir att punken har fått nya fans och håret står fruset åt alla håll. Givetvis så har alla spelare sina mössor och vantar i väskan och kaos bryter ut när alla skall öppna väskorna i bussen som är för nitton personer.

Allt återupprepar sig vid hemfärden med en skillnad att nu är det becksvart och 34 minusgrader vilket gör att bakre ingången och snöyran blir den sista stöten och man lovar att aldrig mer utsätta sig för detta. Vid hemkomsten så sprids detta och lagen börjar oroa sig veckor innan för vintertrippen till Boden.

Så nu är frågan för oss alla var håller vinterhelvetet hus.
Vi vill åter till det vi är van med.