Tom har fått ett ansikte
Ja du är det snart dags för en ny hemmamatch och det är fullt fokus på morgondagen. Det säregna beteendet före match kan man kalla med ett ord tom. Ja just tom är det rätta ordet.
Det första som händer är att tompratet uppstår. Skulle någon prata med en så svarar man på något annat och svaret är så långt borta från ämnet så man kan framstår som helt väck. Dessutom så kan man tomtugga om samma sak minst fem gånger utan att märka att omgivningen har lämnat in för länge sedan.
Som lök på laxen så slår tomtyckande till och man tycker till i en omfattning över något helt oväsentligt och det framstår nästan som en bergspredikan.
Nästa steg är att tomblicken uppenbarar sig vid eventuella frågor och svaret dröjer lika länge som en utbetalning av
för mycket inbetald skatt.
Blicken som man ger den som har börjat samtalet och besvärar en är en riktigt tomstirrning.
Just detta att blicken är helt tom och visar hela innandömet bakom pannbenet
är en förmåga och talang som bara kan framkomma timmarna innan match.
Skälet till att den uppstår är ju att man under ett antal timmar
har tomtrampat runt hemma eller på hallen helt planlöst utan uppgift eller tanke på att göra något.
Men det har ju startat långt tidigare när man börjat tomläsa tidningar utan att
läsa eller förstå vad man har framför ögonen.
För det kompletteras med ett antal timmar tomsurfande utan mål eller syfte utan man besöker samma sida som inte har uppdaterats sedan 1995 nitton gånger inom fem minuter och väntar på att det skall ha hänt massor.
Just detta med tomsurfandet är ett otäckt fenomen som bara slår till och kan yttrar sig i att två dagar innan övriga lag i serien har spelat match så sitter man och stirrar på tabellen och matchen utan att förstå varför det inte kommer upp något resultat.
Det är just då man har fått en tomskalle och fattat alla dom smarta besluten inför match
Till skillnad övriga som kan njuta av en trevligt ledig kväll inför match.
Vilket sammantaget skapar den nya diagnosen tomstress.
Vilket är diagnosen på en som irrar runt utan mål med stirrig blick och mumlande osammanhängande handbollsfraser på Hildursborg flera timmar innan match i damallsvenskan.
Det tydligaste beviset på tumheten eller kanske dumheten är allt tomskrivande som har ett innehåll som framstår som helt innehållslöst och inte har något värde för andra.
Tom det är det som gäller inför match för mig.
För övriga gäller det att ha en trevlig kväll.
Klassiskt och ett härligt handbollsreferat/groda.
”Han spelade med ett jättebandage runt huvudet likt Bödeln vid Judas”
Kjell-Ove Andersson, GT, om Stefan Lövgren.