Vill börja med att säga att vi tycker det är roligt att så många hittat hit. Det tackar och bockar vi för.
Eller det kanske är ni som ska tacka oss? Fniss.


Igår var det match i borgen våran bårrj. OV Helsingborg stod för motståndet. Nykomling i Allsvenskan, precis som oss. Vi visste ingenting om OV förutom att de slagit Rimbo hemma förra helgen. En fartfylld och rolig match där vi tyvärr inte fick till vårat annars så fantastiska försvarsspel. Vi jobbar inte riktigt tillsammans och det straffar oss DIRR. Dock lossnade det mer framåt denna match, men just därför suger extra hårt då att vi inte kunde täppa igen bakåt. 
Menmen, vi förlorade ju faktiskt inte utan vi tog ett viktigt poäng, ett poäng som innebär 2 kg minus på våran Groja.


Jaha, jag måste bara fråga vad fan som hände i vårat nästsista anfall då? Vi leder med en boll och det är väl cirka 1 min kvar av matchen. Jag gör min typiska Emmy-fint och tar mig förbi som på ett bananskal, sen då? Vad i helvete gör jag sen då?? Tar det piano och rullar in bollen lugnt och fint i mål och avgör matchen va?? Nejnejnej självklart inte. Av någon konstig anledning tar jag i nästan allt vad jag kan och prickar överkanten av ribban. BRA JOBBAT TJEJEN!!! Fan vad rutinerat och snyggt. Seriöst, jag fattade ingenting. Skulle jag lägga mig ner och gråta eller skulle jag slå sönder målramen eller skulle jag fejka skada eller skulle jag springa hem i försvaret.
(Det blev det sistnämnda.)


Såklart kunde jag inte släppa detta igårkväll (läs: inte släppt det än) och jag har funderat på vad fan jag höll på med. Men nu har jag kommit på varför: jag har synfel. Punkt och slut. Som Gurkan alltid säger.


Här hittar ni utförligt referat: http://bodenhandboll.se/Pages/sv-SE/news.aspx?InfoId=353


Fotograf: Jens Lindmark


Nu är det bara att bryta ihop och komma igen. För på på lördag ska Kärra få smaka på Bodenbäver.